Vad kan väl smaka godare än att dricka ur ett handblåst gammalt glas? Att känna kantens lite vågiga form mot läpparna (eller rättare sagt rejält vågiga), se ränderna och bubblorna i glasmassan. För mig är detta fulländning och inget nyproducerat glas kan mäta sig i gudomlighet. Fast katten Flinga gillar snöre bättre. Och sedan linnetextil som är så mjuka mot huden som bara hundratals tvättningar kan göra dem, de kan man väl ändå aldrig ha för många av?
Igår i vårhärliga Cph upptäckte jag att jag är ju rena rama språkbegåvningen, överraskade mamma med att veta det danska ordet för diskhandduk: viskestykke. Det kom från ingenstans och sedan efter att vi tagit det ogenomtänkta beslutet att promenera ända till Bolig & Brocante poppade nästa danska ord upp: for helvede…
Samma populära uttryck hörde jag sedan min mor använda när hon gav sina sista danska mynt åt en skönsjungande om än lite otacksam karl som istället gav hennes dotter sin blinkning. Tyvärr gick det mig totalt förbi då jag inte stoppat in linserna, alla dessa förlorade ögonblick i livet…
Här följer ett boktips för att avsluta inlägget i en mer positiv anda:
My French Life, en härlig opretentiös bok av australienska Vicki Archer som förälskar sig i och köper ett fallfärdigt farmhouse i Provence och blir… olivodlare. Boken handlar om hennes betraktelser av den franska vardagen, en dröm som blev förverkligad, jaa, hennes nya franska liv helt enkelt. Och nu känner jag att jag också vill odla oliver… och äga ett fallfärdigt farmhouse. Och kunna prata franska flytande. Och börja varenda dag med en nybakad croissant... precis som Vicki.om lovar så mycket…
0 Yorumlar